Inledning

I Stockholm pratar alla om bostäder. På caféet, krogen och gymmet. Bostäder är den eviga snackisen, det man bryter isen med. I vissa kretsar handlar det om var man bor just nu, hur man lyckats lösa situationen. Nadja berättar för Emma att hon hyr Johannas vardagsrum hela våren; Stefan säger till Gustav att han fått ett svartkontrakt på en skabbig lägenhet i Farsta i tre månader; Amir och Aisha pratar om att de vill bort från Husby, men att det verkar omöjligt att hitta något närmare city.

I andra kretsar handlar det mer om karaktären. På bostaden alltså. Johan slänger ur sig att han nyss köpt en tvåa på Kungsholmen, och Calle ser sig som en loser som bara haft råd att köpa i Årsta; Paulina och Håkan har nyss tagit ett femmiljonerslån till en trea vid Gärdet, men känner sig ändå som fattighjon när de är på middag hos Christian och Filippa på Östermalm.

Fast bostadssnacket är inte bara ett storstadsfenomen. Stockholm är endast ett långt draget uttryck för något mer generellt. Det snackas bostadsfrågor lite överallt. Och det är kanske inte så konstigt, hemmet är ju ett slags nav i människors liv.

Men hur ofta diskuterar man egentligen bostadspolitik? Vi prövar det igen: bostadspolitik. Kanske inte ett av världens sexigaste ord. Ligger inte på innelistan. Smakar lite avslaget. Och det ska erkännas. Så tyckte nog också jag innan jag fick chansen att gräva djupare i bostadsfrågorna, flytta blicken en aning.

Snart stod det klart att politiken har större betydelse än man ofta tror. Vi påverkas oavsett om den expanderar, byter riktning eller försvinner. Trådarna löper genom våra liv, in i våra hem, styr våra handlingar, snärjer oss och öppnar upp. Och då blir det ju också mer intressant att diskutera saken.

Genom boken flödar två grundläggande teman. Det ena är utförsäljningen av allmännyttan, eller mer specifikt ombildningarna. Liksom många andra hade jag läst i tidningarna om hur ombildningsprocesserna skapat hårda konflikter i många områden. Det väckte en nyfikenhet. En vilja att tränga bakom rubrikerna, ställa de frågor som aldrig ställdes, söka efter förklaringar och drivkrafter, se konsekvenserna. Men också att försöka placera in händelserna i ett större historiskt och politiskt sammanhang. För att förstå vad allt betyder.

Det andra temat är bostadsbristen, den tilltagande trängseln på bostadsmarknaden. Något jag själv har upplevt på nära håll. När jag fick ett vikariat på en tidning i Stockholm hösten 2005, blev det precis lika svårt att hitta en lägenhet som folk hade sagt. Först ett par soffor och madrasser hos vänner och bekanta, sedan en säng i ett vardagsrum, innan jag genom idogt tjat lyckades få ett kontrakt i Alby, en förort 35 minuter från T-centralen. Långt ifrån optimalt, men det fanns ju de som hade det värre.

Även om det här var det möjligt att ställa frågor: hur ska man förstå bostadsbristen? Har det alltid varit så här? Hur hänger problemen ihop med utförsäljningen av allmännyttan? Handlar det om politik?

Den här boken skrevs för det fanns en historia att berätta. Det är inte historien om mig, utan om oss alla. Och det kan avslöjas redan nu: det här är till stor del en bok om politik, och om avsaknaden av politik. Men också om människor. Om individuella historier som bildar ett större mönster. Som trådar i väven.

Kent Werne, Sundbyberg 1 juli 2010

Denna text är ett utdrag ur ”Du sköna nya hem” (Ordfront, 2010)
Text © Kent Werne. För återpublicering krävs tillstånd av författaren.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s