Sjukvården har blivit en vinstmaskin för de ledande vårdbolagen och deras ägare. Förra året plockade de fem största aktörerna hem 350 miljoner på stockholmarnas skattepengar visar ETC Stockholms granskning. En stor del av vinsterna hamnar i skatteparadis.
(Artikel i ETC Stockholm 10-09-10 – En av flera granskningar i serien Den nya välfärdsindustrin, skriven i samarbete med ETC)
I Engelska kanalen, lite drygt två mil utanför Frankrikes kust, ligger den lilla ön Jersey. För turisterna lockar vita stränder, vattensport och medeltida slott. För riskkapitalbolag lockar ön som skatteparadis. Här är skatten låg och sekretessen total: skattemyndigheter har ingen insyn i vad som händer i de bolag, fonder eller bankkonton som finns registrerade här. Ett av de riskkapitalbolag som är baserade här är Nordic Capital, som i sin tur äger den svenska vårdkoncernen Capio – en av de verkliga vinnarna på vårdmarknaden i Stockholm.
Driften av S:t Görans sjukhus gav Capio 87 miljoner i rörelsevinst förra året, enligt koncernens årsredovisning. Om man lägger till Capios vårdcentraler, geriatrik, anorexiavård och öppna specialistvård landade vinsten på 117 miljoner. Capio har expanderat kraftigt i Stockholm de senaste två åren och köpte bland annat det mindre vårdföretaget Kvalita och dess fem vårdcentraler förra året.
”Ingen etableringskontroll”
Capio är störst, men inte ensamma om att tjäna miljoner på sjukvårdspengar. Vårdval, utförsäljningar och entreprenader har skapat goda utsikter för privata vårdföretag i Stockholm. De fem största aktörerna fick tillsammans 4,4 miljarder av landstinget under 2009, vilket är drygt 40 procent av vad landstinget betalade till privata vårdgivare. Av det redovisades 350 miljoner som rörelsevinst.
– Situationen är landstingets eget fel, man har inte satt någon som helst etableringskontroll på de privata företagen, säger Anne-Marie Lindgren, utredningschef på Arbetarrörelsens Tankesmedja, som skrivit rapporten Vinstvarning. Hon menar att kraven på vinst i kombination med de lösa regleringarna gör att vårdcentralerna hamnar i ”lönsamma områden”, och att vårdföretagen därmed kan plocka russinen ur kakan.
– Det är väldigt tydligt i Stockholm, där merparten av de privata mottagningarna hamnat i socialt stabila områden. En mycket liten del av mottagningarna har hamnat i de förorter där hälsoproblemen är störst, säger hon.
Men Olle Reichenberg, som sitter i hälso- och sjukvårdsnämnden för Moderaterna, ser inga problem med vinstdriven sjukvård.
– En privat vårdgivare har ett krav på att ha en viss vinst. Jag utgår ifrån att en del av vinsterna också går tillbaka som investeringar i verksamheten.
Av vårdbolagens årsredovisningar framgår dock att en relativt liten del av pengarna används till investeringar i sådant som utrustning och lokaler. Avskrivningar på investeringar tas dessutom upp som en kostnad, och har alltså redan räknats av i den redovisade rörelsevinsten. Oftast skickas hela rörelsevinsten till moderbolaget i koncernerna i form av koncernbidrag. En del av dessa pengar används sedan till att köpa upp mindre företag inom vårdsektorn. Den strategin hänger ihop med riskkapitalbolagens insteg i sjukvården.
Ägs av riskkapitalbolag
Tre av de fem största sjukvårdsaktörerna i Stockholm ägs av riskkapitalbolag som utnyttjar skatteparadis för att komma undan skatt. I våras fick vårdkoncernen Carema en ny ägare i det anonyma men mäktiga riskkapitalbolaget Triton, som precis som Nordic Capital har sina fonder registrerade på Jersey. Proximas ägare CapMan har sina fonder på grannön Guernsey. Där huserar också EQT, som nyligen sålde Aleris vidare till Wallenbergs Investor.
Många fördelar för bolagen
Riskkapitalbolagens affärs idé är att köpa och sälja medel stora företag, och vårdkoncerner tycks ha blivit allt mer intressanta. För riskkapital bolagen har sjukvårdsmarknaden många fördelar, förklarar Anne-Marie Lindgren.
– Koncernerna kan köpa upp verksamheter, arbeta upp en god marknad och sedan sälja vidare snabbt med god vinst. Efterfrågan på sjukvård kan bli i princip hur stor som helst, är okänslig för konjunkturen och alltid en säker inkomstkälla i och med att landstinget garanterar lika vård för alla.
Målet för riskkapitalbolagen är att sälja vårdkoncernen för ett högre pris än man köpte den för. Värdeökningen skapar man genom att på olika sätt öka lönsamheten och genom att köpa upp mindre aktörer i vårdsektorn. Det är främst i samband med försäljningen som man kan se hur mycket pengar som egentligen går till ägarna. I juli 2005 köpte till exempel riskkapitalbolaget 3i Carema för 1,85 miljarder. I år sålde de Carema vidare till Triton för 8,3 miljarder. Det ger en vinst på 6,45 miljarder. När 3i betalat banklån och räntor återstod en reavinst på drygt 3 miljarder.
Vinsten hamnar i skatteparadis
Riskkapitalbolagen har inget i hälso- och sjukvården att göra, menar Birgitta Sevefjord, som sitter i hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholms länslandsting för Vänsterpartiet.
– När de så småningom säljer sin verksamhet för man över sin vinst till skatteparadis till för oss okända aktieägare. Den vård de bedriver betalas av medborgarna via skatten, och då är det naturligt att vi medborgare bestämmer över verksamheten. Dessutom försvinner både meddelarfrihet och demokratisk insyn i verksamheten. Allt som sker i företagen är affärshemligheter, till skillnad från det som sker i det offentliga.
Olle Reichenberg håller inte med om kritiken mot riskkapitalbolag som ägare till landstings finansierad vård.
– Så länge de levererar en god vård och följer lagar och regler har jag inga bekymmer med dem, och då finns det ingen anledning att förändra lagstiftningen.
Jättarna tog över
Däremot ser han ett problem med att det blev de stora jättarna som tog över vården i och med privatiseringarna, och inte de ”företagare i Foppatofflor” som Centern på sina valaffischer efterlyser att de vill se fler av.
– Vi i den borgerliga majoriteten i landstinget hade hoppats på fler mindre entreprenörer, personalkooperativ och så vidare. Diskussionen kring avknoppning och lagstiftningen har inte direkt underlättat för att få små företag att starta upp inom vården, säger han.
Men Birgitta Sevefjord tycker att den borgerliga majoriteten hymlar i frågan. Utvecklingen är inget olycksfall i arbetet menar hon, snarare en logisk konsekvens av den förda politiken.
– I takt med att man privatiserar så är det inte småföretagare och kvinnor som tar över och driver vård. I stället blir det de stora riskkapitalbolagen eftersom de har de ekonomiska musklerna, säger hon.
Jonas Cullberg
Kent Werne
De fem största vinstdrivande aktörerna inom Stockholms läns landsting
1. Capio
Omsättning i SLL 2008: 1 276 983 000
Rörelsevinst i SLL 2008: 95 000 000
Omsättning i SLL 2009: 1 830 200 000
Rörelsevinst i SLL 2009: 116 901 000
2. Praktikertjänst
Omsättning i SLL 2008: 969 441 000
Rörelsevinst i SLL 2008: 64 000 000
Omsättning i SLL 2009: 1 175 700 000
Rörelsevinst i SLL 2009: 89 000 000
3. Aleris
Omsättning i SLL 2008: 563 330 000
Rörelsevinst i SLL 2008: 91 705 000
Omsättning i SLL 2009: 790 500 000
Rörelsevinst i SLL 2009: 111 300 000
4. Carema
Omsättning i SLL 2008: 210 000 000
Rörelsevinst i SLL 2008: 33 000 000
Omsättning i SLL 2009: 403 200 000
Rörelsevinst i SLL 2009: 17 740 000
5. Proxima
Omsättning i SLL 2008: 103 700 000
Rörelsevinst i SLL 2008: 7 570 000
Omsättning i SLL 2009: 196 100 000
Rörelsevinst i SLL 2009: 14 500 000
Totalt för de fem koncernerna
Omsättning i SLL 2008: 3 123 454 000
Rörelsevinst i SLL 2008: 291 275 000
Omsättning i SLL 2009: 4 395 700 000
Rörelsevinst i SLL 2009: 349 441 000
Fakta: Omsättningen är de pengar respektive koncern fick av landstinget för att bedriva vård enligt avtal. Rörelsevinsterna är hämtade från dotterbolagens årsredovisningar där sådana varit tillgängliga, och beräknade utifrån vinstmarginalen på koncernernas svenska verksamhet i de fall där årsredovisningar för enskilda verksamheter saknats. Rörelsevinsten är det som kallas EBITD – resultatet innan räntor, eventuella skatter och så kallade goodwillavskrivningar.
Denna text är publicerad i ETC Stockholm 10-09-10
Text © Kent Werne & Jonas Cullberg. För återpublicering krävs tillstånd av författarna.
Kent Werne 
En kommentar