Tänjer på lagarna för att slippa skatt

Aggressiv skatteplanering ingår i riskkapitalisternas affärsmodell. Det rör sig i en dunkel juridisk gråzon och betalar lite eller ingen skatt på sina miljardvinster. Att Skatteverket på grund av bristfällig lagstiftning och rent slarv nu går på pumpen i domstolarna ändrar inte på detta. Lagen bör ändras.

(Publicerad i Dagens ETC 13/11 2014)

Riskkapitalisterna har beskrivits som näringslivets alkemister. ”Allt de rör vid blir till guld”, skrev Veckans Affärer 2005, just när de ledande riskkapitalbolagen gav sig in i den svenska skattefinansierade välfärden i jakten på säkra vinster. Och visst har de skapat guld. Riskkapitalets ljusskygga stjärnor – Björn Savén, Robert Andreen, Conni Jonsson och Harald Mix – är alla miljardärer, och deras verkliga förmögenheter är sannolikt större än vad granskarna lyckats belägga. Men det handlar inte om magi eller något hemligt recept, utan om en snillrik affärsmodell där aggressiv skatteplanering är en central komponent.

Gömmer pengar i fonder
Riskkapitalbolagens nyckelfigurer kan konsten att bli rika på andras pengar. De startar fonder (Limited partnerships) i skatteparadis som Jersey och Guernsey, samlar in miljardbelopp från institutionella investerare som AP-fonderna och försäkringsbolag, och använder kapitalet som grundplåt i företagsaffärer. Oftast placeras holdingbolagen i Luxemburg, där regelverk och myndigheter är följsamma.

Riskkapitalbolag äger idag 850 svenska företag med 200 000 anställda och över 300 miljarder i omsättning. Däribland 26 vård- och utbildningskoncerner.

Som regel finansieras uppköpen till 50–70 procent med banklån, vilket ger en hävstångseffekt och därmed multiplicerad avkastning på fondkapitalet. Skulden hamnar i det uppköpta företagets räkenskaper och räntan betalas med företagets vinster.

Det fungerar särskilt bra eftersom räntan är avdragsgill. I större företag skickas överskotten som koncernbidrag från dotterbolag till moderbolag, där de kvittas mot räntekostnader. I välfärdskoncernernas fall innebär det att skattebetalarna står för notan på två sätt: räntan på lånet betalas med vård- och skolpengar, dessutom krymper den deklarerade vinsten i koncernerna, och därmed bolagsskatten.

Vårdkoncernen Attendo, som köptes av Björn Savéns riskkapitalbolag IK Investment Partners 2006, gjorde till exempel ett samlat rörelseresultat på 2,2 miljarder i Sverige 2007–2012. Av det gick merparten, 1,4 miljarder, till räntor på uppköpslån. IK förvandlade dessutom kapitalet från fonden på Jersey till ett ”aktieägarlån” på två miljarder, med en årlig ränta på 15 procent. Även den avdragsgill. Resultatet? En garanterad avkastning till ägarna och eliminerad bolagsskatt. Tack vare upplägget har Attendo nolltaxerat i flera år, trots ymniga vinster.

Så fungerar räntesnurror
Metoden där riskkapitalisterna lånar ut pengar till sig själva och utnyttjar kryphål i skattelagstiftningen brukar gå under namnet ”räntesnurror”. Innan 2012 var detta standard. 17 riskkapital-ägda välfärdskoncerner betalade till exempel ingen eller obetydlig bolagsskatt 2011, något Skatteverket beskriver som ”anmärkningsvärt eftersom flera av koncernerna redovisar höga rörelsevinster, vilka genom utdelning eller räntebetalningar förs upp till ägarna”.

Sedan Skatteverket fick syn på upplägget och riksdagen skärpte lagstiftningen har aktieägarlånen omvandlats till eget kapital.

Skatteverket har krävt vårdkoncerner som Attendo och Capio på den bolagsskatt som trollades bort genom internlånen plus skattetillägg, men förra hösten förlorade myndigheten i kammarrätten. Domarna köpte riskkapitalbolagens och deras juristers invändningar och slog fast att ”Skatteverket inte fullgjort sin bevisbörda”.

Därmed kan de ”förluster” som räntesnurrorna skapat i välfärdskoncernernas resultaträkningar nu användas till att kvitta bort framtida överskott, samtidigt som man prövar nya vägar för att utnyttja ränteavdragen.

Skickar pengarna till Luxemburg
Vinsten plockas normalt ut när det uppköpta företaget säljs efter tre till sju år. Pengarna hamnar i Luxemburg utan att passera Skatteverket. Banklånet återbetalas, och resten landar som avkastning hos investerarna i riskkapitalfonden.

Men männen bakom spakarna går inte lottlösa. De plockar hem stadiga förvaltningsavgifter på 2 procent av fondkapitalet varje år, och när företagen säljs får de en femtedel av vinsten i form av carried interest, som det kallas i branschen.

Ofta kräver investerarna en garanterad avkastning innan carried interest kickar in, men det rör sig ändå om stora summor. Björn Savén och 14 andra partners i IK delade exempelvis på 3,4 miljarder kronor åren 2005–2009, enligt Skatteverket.

Ska carried interest beskattas som inkomst av kapital eller inkomst av tjänst? Om detta tvistar Skatteverket och riskkapitalisterna. Kapitalinkomst, hävdar riskkapitalisterna, och därmed 25 procent i skatt. Inkomst av tjänst, invänder Skatteverket, vilket innebär minst 55 procent i skatt på den här nivån. Men kammarrätten gick på riskkapitalisterna linje då 700-miljonerskravet på Nordic Capital och dess nyckelpersoner underkändes i fjol. Och nyligen vägrade Högsta förvaltningsdomstolen lyfta målet.

Därmed verkar branschen gå fri.

Ett fall skiljer visserligen ut sig. Björn Savén och ett antal andra partners på IK Investment Partners har smitit från skatten helt och hållet, genom intrikata upplägg där carried interest förts över till anonyma bolag på Brittiska jungfruöarna i Västindien. Skattefria pengar som sedan plockas hem till Sverige bakvägen.

Bara Björn Savén har upptaxerats med närmare en miljard.

Även här har dock domstolen svarat an mot riskkapitalisternas argumentation. Förvaltningsdomstolen menar att beslutet inte ”tillkommit i laga ordning”.

Ett enkelt formaliafel kan därmed beröva statskassan miljardbelopp.

Utnyttjar kryphål
Antagligen behövs det lagändringar om man vill beröva riskkapitalisterna deras status som skattefrälse. Minsta lilla kryphål i lagstiftningen utnyttjas för att slippa skatt, och gråzonen mellan det som är lagligt och olagligt växer för varje upplägg som Price Waterhouse Coopers, PWC, och andra revisionsjättar designar och säljer till den som kan betala. Och det tycks alltid finnas länder och myndigheter som är medgörliga. Därom vittnar ”Luxemburg leaks”, där just PWC och 340 bolag tagits på bar gärning. Det internationella journalistnätverket ICIJ har börjat nysta i härvan. Och jodå, de svenska riskkapitalbolagen är intrasslade. Däribland IK Investment Partners.

Kent Werne

Denna text är publicerad i Dagens ETC 13/11 2014
Text © Kent Werne. För återpublicering krävs tillstånd av författaren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s