Big business i omsorg

Stödet till personer med funktionshinder har alltmer hamnat i händerna på riskkapitalbolag som gör stora vinster på skattefinansierad verksamhet, samtidigt som de gör allt för att undvika att betala skatt.

(Artikel i tidningen Intra 2/2010)

Den 3 maj i år kom pressmeddelandet: Frösunda LSS, Sveriges ledande privata aktör inom assisterat boende, daglig verksamhet personlig assistens för funktionsnedsatta, hade sålts till det brittiska riskkapitalbolaget HgCapital. Med på köpet följde 5000 hel- och deltidsanställda  och omkring 1500 ”kunder”, det vill säga personer berättigade till stöd enligt LSS.

Det danska riskkapitalbolaget Polaris Private Equity, som köpt Frösunda tre år tidigare av Praktikertjänst, fick enligt flera rapporter bra betalt för affären – drygt 1,3 miljarder.

Kanske inte helt överraskande om man följt Frösundas utveckling de senaste åren. Sedan 2007 har företaget växt till en miljardkoncern med flera dotterföretag. Under Polaris ledning har mindre företag i branschen köpts upp, däribland Personal Care, Argolis och Marks Assistans, Avenira Center, Lundagården och VitaNova Personlig Assistans. Genom uppköpen, men också genom att Frösunda har vunnit fler kontrakt, har verksamheten mer än fördubblats sedan 2007. Från en omsättning på 800 miljoner till en förväntad omsättning på 1,8 miljarder 2010. Allt bekostat av skattepengar.

Frösunda är inte ett unikt fall. Mönstret går igen också på andra håll inom den privata LSS-verksamheten. De senaste åren har det gjorts ett antal stora affärer på området, där riskkapitalbolag har spelat huvudrollen.

Orkidén, som främst driver gruppbostäder, hade en omsättning på lite mer än 600 miljoner 2009. Orkidén ingår i Carema, Sveriges största privata vårdgivare, verksamma inom främst primärvård och äldreomsorg. Redan 2005 köptes Carema upp av den brittiska riskkapitaljätten 3i. I våras såldes hela Carema, som efter en omstrukturering ingår i den nordiska koncernen Ambea, vidare till det anonyma riskkapitalbolaget Triton, med säte på skatteparadisön Jersey.

Orkidén skuggas av Solhagagruppen AB, med en omsättning 2009 på 300 miljoner. 2007 köptes Solhaga by och Bellstasund upp av riskkapitalfonden Valedo, och slogs samman till Solhagagruppen AB. Även här har det dock gjorts affärer den senaste tiden. I mars såldes Solhagagruppen vidare till det brittiska riskkapitalbolaget Bridgepoint, tidigare ägare till Attendo Care. Attendo – som är Sveriges största privata aktör inom äldreomsorg, men som också har en betydande LSS-verksamhet – ägs i sin tur av det svensk-brittiska riskkapitalbolaget IK Investment Partners, som har sina fonder på Jersey.

Även inom personlig assistans har riskkapitalbolagen letat sig in. Assistansia, som grundades år 2000 av örebroarna Mikael Fahlander och Ibrahim Kadra, såldes 2008 till Argan Capital, ett Londonbaserat riskkapitalbolag. Assistansia, som efter uppköpet inlemmades i koncernen Humana, har växt explosionsartat de senaste tre åren. Koncernen har köpt upp flera mindre aktörer, däribland Amanda Assistans AB och New Life Sweden, och Humana omsatte så mycket som 1,7 miljarder 2009.

Näst störst på assistansområdet är Olivia, som köptes 2008 av det svenskkontrollerade riskkapitalbolaget Procuritas, och dess fond Procuritas Capital Investors IV, med säte på skatteparadisön Guernsey. Olivia omsatte drygt 550 miljoner under 2009 och växer stadigt.

Under senare tid har riskkapitalbolagens roll i skattefinansierad vård- skola och omsorg uppmärksammats och debatterats allt mer. De har blivit den vinstdrivna välfärdens nya ansikten. Vilket också speglar verkligheten. Fem av de sex största vårdkoncernerna i Sverige, och tre av de fyra största friskolekoncernerna, har riskkapitalbolag som ägare. Och nu visar Intras granskning alltså att de fem största koncernerna och företagen som driver verksamhet på LSS-området också ägs av riskkapitalbolag.

Man kan undra varför? Hur kan det komma sig att riskkapitalbolagen börjat intressera sig för välfärden?

Riskkapitalbolagens affärsidé är att köpa upp företag inom olika branscher, öka lönsamheten i dem och få dem att växa, och sedan sälja dem till ett högre pris efter ett antal år. Riskkapitalisterna ser företag som handelsvaror, eller snarare spekulationsobjekt. De företag som köps upp är ”medelstora företag med ett starkt kassaflöde och vinstökningspotential, verksamma i mogna branscher med grundläggande underliggande tillväxt”, som Attendos ägare IK Investment Partners uttrycker det. Det är sådana företag som har identifierats inom vård- skola och omsorg. Där har nämligen en betydande marknad öppnats för den här typen av kapitalintressen. Och det är en speciell marknad det rör sig om.

Financial Times konstaterar att ”vården är en attraktiv sektor för riskkapitalet, då den förväntas vara relativt immun mot konjunkturnedgångar”. Eller med andra ord: Även när det är kris blir folk sjuka och behöver omsorg. Stat, kommuner och landsting kommer att köpa tjänster även i tillfälliga ekonomiska svackor. Välfärdssektorerna är på det sättet avskärmade från den vanliga marknadsekonomins upp- och nedgångar. Jämfört med att köpa ett teknikföretag, där vinsten kan vändas till förlust på några månader, är ett vårdföretag ett säkert kort.

Vid en ytlig betraktelse kan det här ses som en paradox. Begreppet ”riskkapital” antyder ju att de som satsar pengarna är beredda att ta en risk. Men egentligen tar riskkapitalbolagen en väldigt liten risk. De satsar sällan på osäkra kort, utan köper istället upp företag som har etablerat sig på marknaden – som redan går bra. Dessutom finansieras köpet till 70 procent med ett banklån, och företaget som köps upp fungerar som säkerhet. Om någon tar en risk när ett riskkapitalbolag ger sig in i vårdbranschen är det alltså det uppköpta företagets anställda och brukare. Och kommunerna.

Målet för ett riskkapitalbolag är att få så hög avkastning som möjligt på det egna kapitalet. Man vill helt enkelt ha vinst. Och det har visat sig möjligt att göra goda vinster på skattefinansierad verksamhet. Vinstmarginalen inom vården och omsorgen ligger på omkring 8 procent om året. De sex största vårdkoncernerna gjorde tillsammans en rörelsevinst på 1,3 miljarder på svenska skattepengar under 2008. Rörelsevinsten är det som blir kvar när de löpande kostnaderna och de årliga avskrivningarna dragits från intäkterna. Det som varken går till att bekosta verksamheten eller till investeringar i sådant som lokaler och datautrustning.

Det tycks också vara lönsamt att driva gruppbostäder, daglig verksamhet och sälja personlig assistans. Vinstmarginalen bland de största koncernerna och företagen ligger här på mellan 6 och 10 procent. För Frösunda landade rörelsevinsten på 114 miljoner 2009. Humana (där Assistansia ingår) gjorde samma år en rörelsevinst på hela 135 miljoner. Orkidéns rörelsevinst slutade på 35 miljoner, Solhagagruppens på 28 miljoner, och Olivias på 27 miljoner.

Totalt gjorde de fem största aktörerna inom LSS-verksamheten en vinst på 340 miljoner. Det motsvarar lönekostnaden för cirka 1100 heltidsanställda undersköterskor.

Riskkapitalbolagen använder sig av en rad strategier för att tjäna pengar på sina företagsaffärer. Dels vill man gärna öka lönsamheten i de koncerner och företag som köps upp. För att det ska lyckas måste ofta kostnaderna pressas. Det kan handla om att omstrukturera och göra sig av med olönsamma delar, om att säga upp personal eller byta lokaler, och om att försöka ”effektivisera” verksamheten genom att lägga om scheman och samordna administration. Dels försöker man få det företag man har köpt upp att växa – genom att vinna fler kontrakt och locka till sig fler kunder, men också genom att använda en del av den årliga vinsten till att köpa upp mindre aktörer i branschen. På ekonomspråk kallas det förvärv. Man köper helt enkelt ett annat företag – det kan handla om en assistansfirma eller en gruppbostad, och driver det sedan som en del av koncernen. På så sätt ökar omsättningen och vinsten – vilket gör att man kan ta ut ett högre pris när hela koncernen sedan sälj vidare. Ofta kallas detta för en ”investering”, något som kan ifrågasättas, åtminstone utifrån kommunens, de anställdas och brukarnas perspektiv. Det uppstår ingen kvalitativt ny verksamhet genom dessa förvärv, det handlar bara om att verksamheter byter ägare.

Ofta handlar debatten om vinster inom vård och omsorg om hur mycket ägarna borde få plocka ut i form av aktieutdelning. Men när det handlar om de vårdföretag som ägs av riskkapitalbolag missar den diskussionen målet. Riskkapitalbolagen ger inte sig själva en årlig aktieutdelning. Istället ”lagras” vinsten, för att sedan hamna hos riskkapitalbolaget i form av en reavinst när koncernen säljs efter några år.

Det är skillnaden mellan priset som riskkapitalbolaget betalar när det köper upp en vårdkoncern, och summan de får när de säljer den vidare, som är nyckeln.

Affären mellan 3i och Triton illustrerar på ett tydligt sätt hur uppköp och försäljningar går till, och hur mycket pengar ett riskkapitalbolag gör på att köpa och sälja vårdkoncerner. Ofta är köpesummorna hemliga – i det här fallet är de dock kända.

I juli 2005 köpte riskkapitalbolaget 3i Carema av ett 70-tal aktieägare för 1,85 miljarder. Sedan inleddes omstruktureringarna och företagsförvärven. Omsättningen och lönsamheten ökade. Carema växte, och koncernen döptes om till Ambea, med Carema som dotterföretag. Fyra år senare såldes Ambea/Carema till Triton för 8,3 miljarder. Det ger en reavinst på 6,45 miljarder. I sin balansräkning för 2008 uppger man att det fanns en räntebärande skuld (ett banklån) på 3,4 miljarder 2008. När denna skuld återbetalats till långivarna återstod drygt 3 miljarder i reavinst. Det mesta av detta handlade om en årlig vinst på skattepengar som lagrats. Avkastningen på det satsade kapitalet uppges ha varit 350 procent.

När ett riskkapitalbolag väl plockar hem reavinsten från försäljningen försöker man också så långt som möjligt undslippa skatt. Många riskkapitalbolag har sina fonder placerade i skatteparadis eller lågskatteländer. Dit hör Triton och IK Investment Partners (Jersey), Procuritas (Guernsey), 3i, Bridgepoint, HgCapital och Argan Capital (London, som inte räknas som ett skatteparadis men som har väldigt gynnsamma skatteregler). Enligt tidningen Veckans Affärer har många riskkapitalbolag till och med ”skattesmitning som affärsidé” (VA 2007-03-14). De tjänar alltså inte bara i allt högre utsträckning pengar på skattemedel, de är också i allmänhet ovilliga att betala skatt.

Vad får riskkapitalbolagens insteg på vård- och omsorgsområdet för följder? Man kan se en tydlig trend mot ökad koncentration.  ”Det förekommer en hel del strukturaffärer i branschen, där företag växer genom att köpa upp verksamheter”, skriver Nutek och Almega i en rapport om de nya vårdmarknaderna. Något som de ser som helt naturligt. ”Koncentrationen mot större företag kan ses som ett uttryck för en mognadsprocess”, menar Nutek och Almega.

Delegationen för mångfald inom vården, som tillsattes under den socialdemokratiska regeringen 2006, såg samma trend, men var mindre positiva till utvecklingen. Man kunde slå fast att ”de små privata vårdföretagens, kooperativens och de ideella organisationernas andel av den offentligt finansierade vården och omsorgen är mycket begränsad. Istället driver utvecklingen mot företagskoncentration och oligopol”. Den borgerliga regering som tillträdde 2006 valde dock att lägga ner utredningen istället för att vidta åtgärder mot denna utveckling.

Frågan är om riskkapitalbolag är lämpliga ägare och utförare av skattefinansierad vård och omsorg? Om det leder till bättre eller sämre verksamhet? Branschorganisationen Vårdföretagarna menar att riskkapitalbolagen tillför kompetens och kapital till välfärdssektorn, och att de ofta genomför nödvändiga omstruktureringar. Delegationen för mångfald inom vård och omsorg var dock mer negativa: ”Korta ägarperioder, köp och försäljningar visar att avkastning och värdetillväxt är riskkapitalbolagens överordnade syfte. Är det vad vi önskar uppnå när inflytande och makt över samhällets vård och omsorg överlåts till privata företag?”, skrev ordföranden Inger Schörling och huvudsekreteraren Ola Johansson i en debattartikel (SvD 2007-07-10).

Diskussionen lär fortsätta. Men än så länge är riskkapitalbolagen här för att stanna. Eller åtminstone för att köpa och sälja.

Kent Werne

Denna text är publicerad i Intra 3/2010
Text © Kent Werne. För återpublicering krävs tillstånd av författaren.

Källor

Respektive bolags årsredovisning för år 2009
Respektive bolags hemsidor och pressmeddelanden
Statistiska Centralbyrån (SCB)
Svenska Riskkapitalföreningen (SVCA)
Riksbankens rapport ”Riskkapitalbolagen i Sverige”, 2005
LO:s rapport ”Makteliten – mycket vill ha mer”, 2009
ITUC:s rapport ”Where the house always wins: Private equity, hedge funds and the new casino capitalism”, 2007
Rapporten ”Vård och omsorg – en framtidsbransch”, Nutek och Almega, 2008

4 thoughts on “Big business i omsorg

  1. Om nu man ska vara inne i ett riskkapitalbolag ! så måste detta vara förenligt med att vare sig anställda eller vårdtagarna tar socioekonomiskt stryk när ett lands ekonomi går back! eller hur tänker dom privata företagen här?

    Och föregår det med vinst! ja, då ska det väl även synas på dom anställdas lönelapp och inte bara på direktörernas lönehöjningar med fantasibaserade summor som flera tusen i höjningar! och bara några kronor till oss som gör GROVJOBBET!! För UTAN OSS! hade vinsterna UTEBLIVIT helt! så nåt ska vi väl ha för vårt goda arbete eller?!……………

    Våga besvara den säger nog många i vården nu! ha en bra dag alla ni som är livsarbetare i vården i sverige i dag! :-))))

  2. Jag menar att vare sig vårdtagare eller Personal skall behöva utstå Socioekonomisk Stryk vid ekonomiska Kriser! Då får även direktörer och höghöns stryka på plånboksfoten ! med oss som AKTIVT JOBBAR för Slavlöner i Sverige ialla fall! varför är annars Norge Danmark så MER avlönade än vi som i stort sätt gör samma jobb i Sverige! jo För i sverge är vårdarbetet hos våra politiker ett Skitjobb! Och deras resonumang är: Skitiga jobb ska inte avlönas väl!

  3. HUR GÅR DET IHOP?
    MODERATERNA VILL FÅ BORT ALL SKATT OCH SAMTIDIGT FÖRESPRÅKA ETT OPTIMALT ”FÖRETAGARSAMHÄLLE” OCH VAD SKULLE HÄNDA MED DESSA FÖRETAG SOM BLIVIT INKNUFFADE I HAZARDBUSINESS OM SKATTERNA STRÖPS SÅ DET INTE LÄNGRE BLEV LÖNSAMT FÖR RISKKAPITALISTERNA? DET SNACKAS MYCKET OM EUROKRISEN UTE I EUROPA – MEN ÄR DET INTE SÅ ATT SAMMA UPPSEGLANDE KRIS STÅR PÅ TRÖSKELN ATT DRABBA SVERIGE PÅ GRUND AV DE MÖJLIGHETER SOM RISKKAPITALISTER TAR FASTA PÅ GENTEMOT SVENSKA FÖRETAG INOM VÅRD, SKOLA OCH OMSORG OCH SOM DESSUTOM ÄR MÖJLIGHETER SOM BYGGER PÅ SVENSKA POLITIKERS BESLUT? VEM ÄR DET SOM KOMMER ATT FÅ DET SVÅRT NÄR DETTA BLIR OUNDVIKLIGT ATT VÄNDA BORT BLICKEN IFRÅN?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s