Förr var det mest Sverigedemokraterna som målade upp en konflikt mellan invandring och välfärd. Minns bara den ökända valfilmen från 2010 där en fattigpensionär blir omsprungen av en hord burkaklädda kvinnor med barnvagnar.
”All politik handlar om prioriteringar … nu har du ett val”, hette det.
Förra veckan torgförde Moderaterna samma tankefigur, dock i fågelskrud.
”Det här riskerar bli gökungen som tränger ut allt annat ur välfärdsboet”, sa partiets finansministerkandidat Ulf Kristersson som slutkläm på en dragning om hur kostnaderna för flyktingmottagandet hotar vården, skolan och omsorgen.
Den som ogärna ser att M närmar sig SD får hoppas att liknelsen var ogenomtänkt.
Göken har nämligen beskrivits som ”fågelvärldens främsta skurk” eftersom den har gjort till vana att lägga ägg i andra fåglars bon. Sädesärlor, rörsångare, rödstjärtar och andra intet ont anande småfåglar blir ofrivilliga fosterföräldrar, och när gökungen kläcks puttar den lille gynnaren ut de andra äggen och ungarna fortare än kvickt – och har sedan ensam tillgång till småfågelföräldrarnas vård och omsorg.
Beteendet kallas ”häckningsparasitism”.
Även om allegorin stinker högerpopulism tror jag faktiskt inte att Kristersson ser flyktingar som parasiter, och gissar därför att han liksom sädesärlan är ovetandes om gökens häckningsbeteende, alternativt att munnen var snabbare än tanken.
Ändå innehåller retoriken ett stort mått av hyckleri, och ett tankefel. För samtidigt som Moderaterna säger sig värna ”välfärdsboet” så har de ägnat två mandatperioder åt att minska boytan och knäcka ägg.
Jobbskatteavdrag, sänkt bolagsskatt, slopad fastighetsskatt, avskaffad förmögenhetsskatt, arbetsgivarrabatt och rut – skattesänkningar som beskrivits i termer av ”jobbreformer”, men som dränerat statskassan. Alliansen sänkte skattekvoten med 4 procentenheter – vilket innebär ett skattebortfall på 150 miljarder 2015.
Addera till det vinstläckaget från välfärden, inte minst genom privatdrivna flyktingboenden. Bit för bit har ”välfärdsboet” överlåtits till klippare. Och välfärden mår inte bättre av att vinsterna skickas till Jersey och Brittiska Jungfruöarna, där de tillsammans med andra svenskägda förmögenheter ligger odeklarerade. 2007 beräknades ”skattefelet” på grund av ”transaktioner med skatteparadis” till 46 miljarder och det totala skattefusket till 133 miljarder, vilket enligt Skatteverket var lågt räknat.
Nu kan sannolikt inte Moderaterna lastas för skattefusket. Däremot tar man mer än gärna åt sig äran för skattesänkningarna på 150 miljarder. Vilket är nästan fyra gånger mer än de 40 miljarder som läggs på migration, integration och nyanländas etablering i den senaste statsbudgeten. Och då är förstås flyktingar inte bara en kostnad utan en enorm tillgång. Merparten får så småningom jobb och gör Sverige rikare.
Kristersson är inte Åkesson, men när Moderaterna ställer utsatta grupper som flyktingar och fattigpensionärer mot varandra krattar de ändå manegen för SD, som med råg i ryggen kan hävda att det handlar om prioriteringar, att vi måste välja.
Men lyckligtvis måste vi inte välja mellan asylrätten och välfärden. Det är skattedränaget som hotar ”välfärdsboet”, inte solidariteten med de allra mest utsatta.
Kent Werne
Denna text är publicerad i Helsingborgs Dagblad 18/10 2015
Text © Kent Werne. För återpublicering krävs tillstånd av författaren
Kent Werne 