I artikelserien Välfärdens nya herrar lyfter Svenska Dagbladet upp riskkapitalbolagens miljardklipp på skattepengar inom vård, skola och omsorg. Inte direkt några avslöjanden eller något som avviker från de granskningar jag gjort i Ordfront, ETC och Intra, men intressanta intervjuer med VD:ar och finansmän, och några nya beräkningar och kompletterande fakta. Det är dock konstigt att de presenterar det som en färsk granskning då man i huvudsak byggt vidare på redan kända uppgifter. Men visst är det bra att det kommer upp till diskussion i riksmedia igen. Tidigare har bland annat Expressen och Ekonominyheterna hakat på
Läs mina granskningar i Ordfront Magasin: Jackpot i vård. I ETC: Den nya välfärdsindustrin, Sjukvården i Stockholm en vinstmaskin, Vinstpress i Stockholms äldrevård, Fakta om de största inom vården och skolan.I tidningen Intra: Big business i omsorg. Och om riskkapitalbolag och skatteparadis i tidningen Alt: Vinsten framför allt, Slutet för skatteparadisen?
Problemet är ju inte att man i privata bolag tjänar pengar på vård utan att den offentliga sektorn inte går runt!
Vinsterna visar att vi är vana att betala för mycket för den vård vi får; en signal att sänka skatten eller öka vårdproduktionen alltså. Vi har 2,8 vårdplatser per 1000 invånare i sverige jämfört mer OECD där det landar mellan 3,5-4 och upp till 6-8. I England passerar 96% genom akuten på max fyra timmar, de svenska landstingen har som MÅL att komma upp till 90% och ligger idag under denna siffra. När det gäller köer till specialister skall vi skämmas ordentligt. Allt detta trots att vi har en helt ok läkartäthet osv. Den offentliga vårdapparaten är det stora lurendrejeriet som läggs i dagen när privata bolag gör vinster där landstingen går på knäna.
Vad menar du med att det offentliga inte går runt? Jag finner ingen anledning att höja offentligt driven verksamhet till skyarna (på motsvarande sätt som du tycks hylla allt som är privat enkomt för att det är privat – dvs av ideologisk övertygelse), men faktum är att svensk sjukvård t.ex står sig mycket bra i en internationell jämförelse både när det gäller effektivitet (vad man får ut av givna kostnader), medicinska resultat och folkhälsa i allmänhet. Storbritannien ligger efter oss i alla sammanfattande undersökningar jag tagit del av. De klarar sig ändå hyffsat eftersom deras system trots allt är skattefinansierat, medan USA hamnar långt ner och har ett enormt dyrt system, pga att deras privata försäkringssystem och många vinstdrivna sjukhus. Du kan inte bara ta två parametrar som du gör och därmed tro att du har bevisat att svensk offentlig sjukvård är kass.
Definitionen av ”klipp” är alltså att driva en lönsam verksamhet då man utför samma tjänst som det allmänna tidigare gjort med skillnaden att man gör det billigare och bättre. Ett affärsidkare som lyckas rädda liv billigare, bättre och samtidigt kan tjäna pengar på det är en klippare? Kan det kanske handla om att offentlig verksamhet väldigt ofta är mindre effektiv och därmed sämre, än privat dito?
Personligen önskar jag att det fanns privata alternativ på nästan alla områden, inte minst för att dessas framgångar sätter enblåslampa i baken på dem som driver den offentliga verksamheten.
Att vinstdrivande aktörer har lägre kostnader (därmed är man ju inte billigare för skattebetalarna, eftersom de plockar ut vinst) stämmer i flera fall, mycket pga att privata skolor och äldreboenden t.ex. har lägre personaltäthet och skippar ”extra” kostnader som kuratorer, skolsköterskor, gymnastiksalar osv. Man tenderar också att plocka russinen ur kakan: man etablerar helst vårdcentraler i områden där befolkningen är friskare (men där de ändå besöker läkaren regelbundet), tar kortare besökstid i anspråk och kräver mindre dyra provtagningar; man siktar främst in sig på elever som kräver mindre hjälp i undervisningen etc. Att privata aktörer har bättre verksamhet mätt i t.ex. medicinska resultat eller mindre vanskötsel av gamla finns det faktiskt inga belägg för. Om de sätter en blåslampa i baken på offentliga aktörer handlar det nog mest om att dessa känner ett tvång att försöka marknadsföra sig och tänka mer på lönsamheten istället för på lagen och behovsfördelningsprincipen.
Om bolag A säljer bolag B till Bolag C, hur kommer då skattepengarna in i vinsten? Bara för att verksamheten bedrivs inom vård och liknande så innebär inte det att det är skattebetalarna som betalat vinsten vid en bolagsförsäljning.
Tyvärr är det så att skattebetalarna pröjsar försäljningsvisen, och det på två sätt. Den årliga vinst som görs på t.ex. sjukvården plockas antingen hem till riskkapitalbolagen via olika skatteplaneringsupplägg (ränta på aktieägarlån är vanligt) eller används till att köpa upp mindre konkurrenter inom vårdsektorn. Genom uppköp växer koncernens omsättning och förväntade framtida vinst, vilket gör att det blir värt mer för en kommande ägare – vilket i sin tur betingar ett högre försäljningspris. Utan stabil årlig vinst skulle alltså aldrig försäljningsvinsten uppstå.
16% av alla aktörer inom vård skola och omsorg är privata. Om dessa 16% kan ”spara in” dessa miljarder så kan även det offentliga alternativet göra det. Dom privata aktörerna kostar inte skattebetalarna mer, dom kostar oss skattebetalare LIKA mycket, det är inte så att dom privata får mer pengar per elev/patient utan dom får LIKA mycket. Kan dom då ge samma tjänst fast till en billigare peng och på så sätt gå med plus så är det väl bättre än när det offentliga alternativet kostar lika mycket, ger samma tjänst men inte lyckas gå med plus utan gör en förlust, som då ska täckas med fler skattepengar. Det är alltså det offentliga alternativet som kostar mer, som slösar!
Och vilka belägg har du för att de privata alternativen faktiskt ge samma tjänst till en billigare peng, och inte en sämre tjänst inlindad i marknadsföring och pr? Min kusin som jobbat på Caremas äldreboenden berättar ofta skräckhistorier om vilka besparingar de tvingas göra på de äldres bekostnad. Det är vad som händer när vinsten och inte behoven ligger i fokus.