I väntan på nästa finanskris

Jag åkte till Wall Street i slutet av februari med tre frågor i bagaget: hur mår de storbanker som orsakade finanskrisen 2008 idag? Hur omfattande och effektiva är de regleringar som genomförts och står på agendan? Och hur stor är risken för en ny kris? resultatet – och svaren på frågorna – finns att läsa i Magasinet Arena.

“Endast en kris – verklig eller inbillad – kan åstadkomma verklig förändring.” Skrev Milton Friedman. I Dagens Arena skriver jag om hur finanskrisen 2008 öppnade en lucka i historien, skapade ett reformutrymme, men att tillfället inte utnyttjades.

Ska vi gå samma väg som USA?

Svenska ekonomer pekade länge ut USA som ett mönsterland. Det var på 90- och början av 00-talet då tillväxten var hög och arbetslösheten låg. Man menade att det berodde på den amerikanska arbetsmarknadsmodellen, där facket var svagt, anställningarna flexibla och lägstalönerna låga. Om denna ”American way” skriver jag i senaste Ordfront Magasin. På senare år har Sverige efterapat USA, vilket inte minst blev tydligt i Dokument inifråns upplysande Lönesänkarna. Samtidigt har den amerikanska ekonomin kollapsat under tyngden av de växande klyftorna och Barack Obama börjat pressa på för höjda löner.  Den svenska Alliansregeringen kör däremot vidare längs den USA-insirerade låglönelinjen som om inget hänt. Om det skriver jag i en krönika i Dagens Arena. Och om du inte gjort det, köp Amerikansk höst och läs. Den handlar nämligen om allt det här.

Intervju med IMF-ekonomen Michael Kumhof

Han har fått företagsledare att prata om riskerna med växande klyftor och vänsterfolk att lusläsa Internationella Valutafondens rapporter. Jag intervjuade ekonomen Michael Kumhof under hans Sverigebesök. Hans rapport ”The Chicago plan revisited” är onekligen något av det mest intressanta som producerats på finansreformfronten på senare tid. Förslaget handlar i praktiken om att återföra ekonomins styråra till politiken, vilket marknadsliberaler lär få svårt att acceptera. Här är Kumhofs svar:
”Folk undrar ofta om vi kan lita på politikerna. Jag skulle vilja omformulera frågan: kan vi verkligen lita på bankerna?” Läs intervjun i Dagens Arena.

Den utpressade arbetaren

Den främsta främsta förklaringen till USA:s kris är det som brukar kallas ”jobben”. Och då menar jag inte i första hand arbetslösheten, även om den också är ett enormt problem, utan den omstöpning som skett av den amerikanska ekonomin sedan 70-talet. Välbetalda industrijobb har ersatts av osäkra låglönejobb inom servicesektorn. Den en gång rätt framgångsrika amerikanska fackföreningsrörelsen har närmast tillintetgjorts de senaste decennierna. Med följden att inkomstklyftorna har ökat enormt, fattigdomen växt och ekonomin går på tomgång eftersom köpkraften gröpts ur.

Om detta skriver jag i Amerikansk höst. Dagens Arena publicerar nu fem utdrag ur boken inför presidentvalet på tisdag. Läs om utpressade arbetare i ett kollapsat Detroit, om kapitalet som lärde sig strejka, om Obamas försök att återuppbygga USA:s industri och om världens största privata arbetsgivare Walmart – den centrala kraften i förvandlingen av USA till ett låglöneland, och i kriget mot facket.

Läs mer

Slutet för skatteparadisen?

I finanskrisens spår har världens toppolitiker tagit strid mot skatteparadisen. Och tidigare svartlistade regimer som Caymanöarna och Jersey skriver nu avtal om informationsutbyte med Sverige och en rad andra länder. Från ledande kretsar hörs jubelrop. Det talas om slutet för skatteparadisen som vi känt dem. Men de organisationer som jobbat i åratal med att sprida ljus över en osynlig värld tror att resultatet i slutändan blir skralt. Att finanskapitalets skyddade verkstad kommer förbli skyddad.
(Artikel i tidningen Alt 9-10/2009)
LÄS MER