Publicerad av Den främsta främsta förklaringen till USA:s kris är det som brukar kallas ”jobben”. Och då menar jag inte i första hand arbetslösheten, även om den också är ett enormt problem, utan den omstöpning som skett av den amerikanska ekonomin sedan 70-talet. Välbetalda industrijobb har ersatts av osäkra låglönejobb inom servicesektorn. Den en gång rätt framgångsrika amerikanska fackföreningsrörelsen har närmast tillintetgjorts de senaste decennierna. Med följden att inkomstklyftorna har ökat enormt, fattigdomen växt och ekonomin går på tomgång eftersom köpkraften gröpts ur.
Om detta skriver jag i Amerikansk höst. Dagens Arena publicerar nu fem utdrag ur boken inför presidentvalet på tisdag. Läs om utpressade arbetare i ett kollapsat Detroit, om kapitalet som lärde sig strejka, om Obamas försök att återuppbygga USA:s industri och om världens största privata arbetsgivare Walmart – den centrala kraften i förvandlingen av USA till ett låglöneland, och i kriget mot facket.
Reallönerna för vanliga arbetare har pressats neråt de senaste åren. Tiotals miljoner amerikaner har förvandlats till ”working poor”. Men där många har förlorat har några också vunnit. Eller som Lloyd Blankfein, VD för den ledande investmentbanken Goldman Sachs summerade det hela strax innan finanskrisen: ”Den viktigaste orsaken till de ökade vinsterna de senaste fem åren har varit tillbakagången för arbetets andel av bruttonationalinkomsten.”
I vinnarcirkeln hittar man kapitalägare, men också företagsledare. Sedan slutet av 70-talet har ersättningen för en VD i ett större företag ökat med 725 procent, och 2011 tjänade en VD normalt 209 gånger mer än en arbetare.
Men hur kunde det går så här? När och hur utsågs vinnarna?
”Storföretagen har successivt strimlat sönder det efterkrigstida sociala kontraktet där man delade det ökade välståndet med sina arbetare”, skriver New York Times-journalisten Steven Greenhouse i den mycket läsvärda boken The Big Squeeze. Ett slags kontraktsbrott alltså. Eller kanske ett klasskrig. Så brukar det åtminstone kallas om någon föreslår en skattehöjning för rika i USA: ”It’s class warfare!” Något som Warren Buffett, världens tredje rikaste man, vände på i New York Times för några år sedan: ”Visst pågår det ett klasskrig, men det är min klass, de rika, som har startat kriget. Och vi vinner.”
Kent Werne 
”Amerikansk höst” – anspelning på Dagermans Tysk höst (förmodar jag). Nämner du någonstans i förbifarten Dagermans reportage? För mig (som en gång blev, och ännu blir, tagen av D:s berättelser från efterkrigsruinerna) var titeln på din bok genast lockande.
Hoppas det kan bli ett slags växelspel där din bok också kan väcka intresse för dåtida tyska höst, och att dagermanfrälsta å sin sida kan hitta fram till din.
Visst var Dagermans utmärkta reportage en inspirationskälla. Titeln anspelar på Tysk höst, men också på det som faktiskt kallades den amerikanska hösten (2011), när Occupy Wall Street blossade upp.