Fem miljoner låntagare har förlorat sina hem – vems är felet?

Jag skriver i Helsingborgs Dagblad om Florida i bolånekrisens efterspel och om Obamas misslyckade försök att rädda USA:s drabbade villaägare. Reportaget är ett bearbetat utdrag från inledningskapitlet i Amerikansk höst, ”Det förlorade paradiset”. Det bjuds också på en hel del bilder. Läs reportaget här.

Vill man hitta en nollpunkt för den explosion som fick världen att skälva och den amerikanska ekonomin att sjunka ihop som en punkterad badboll hösten 2008 är Florida en lämplig plats att leta på. Här kokade villamarknaden för några år sedan. Priserna tredubblades mellan 2002 och 2006. Anledningen var fastighetsspekulation och att Wall Street pumpade ut bolån till i princip vem som helst, högrisklån som man använde som råmaterial i historiens största pyramidspel. När grunden rämnade – när villapriserna började sjunka och räntorna på subprimelånen sköt i höjden – rasade pyramiden.

Den amerikanska staten la sig då som en madrass under ett kollapsande Wall Street. Det fanns också planer på att stötta de låntagare och villaägare som hade dragits in i bolånehärvan och som förlorade sin hus på löpande band.

”I slutändan får alla betala ett pris för bolånekrisen”, konstaterade Barack Obama strax efter flytten till Vita huset. ”Och vi kommer få betala ett ännu högre pris om vi låter krisen fördjupas – en kris som rullar tillbaka ägandet av egna hem, medelklassen och själva den amerikanska drömmen.”

Resultatet av Obamas räddningspaket, HAMP, blev dock mediokert. Löftet om fyra miljoner ”lånemodifieringar” (att banken går med på att sänka månadskostnaden för att låntagaren ska kunna betala) har inte ens blivit en miljon. Istället har bolånekrisen fortsatt. Fem miljoner amerikaner har fått sina hus beslagtagna av bankerna sedan 2007, och inget slut kan skönjas på utmätningsvågen. Folk pratar om ”the foreclosure crisis” överallt: på teve, i radio, vid cafébord, i sprängfyllda aulor. Särskilt i södra Florida, där en fjärdedel av alla låntagare är på väg att förlora sina hus. Och Mitt Romney har inte varit sen att ta fasta på misslyckandet.

Florida är en viktig swing state, och just nu ser det ut som att Romney och republikanerna ska ro hem delstaten, framförallt på grund av det stora stödet från vita Floridabor. Det borde inte vara så. Det var ju under George W. Bush som bolånebubblan blåstes upp och sprack, som Wall Street fick helt fria tyglar. Men Obama anses av många ha haft fyra år på sig att lösa problemen, utan större resultat.

Varför detta misslyckande? Huvudorsaken, menar de jurister och ekonomer jag talade med, är att Obama överlät till bolåneindustrin och bankerna att själva reda upp situationen, vilket de inte haft något intresse av. Ofta har de inte ens haft mandatet att lägga om lånevillkoren, eftersom lånen hade sålts till investerare världen över. Antingen var det naivt av Obama, eller så berodde det på att flera av hans närmaste i regeringen plockades in från Wall Street. Man kan förstås också ta upp Teapartyrörelsens roll i sammanhanget, där en av de utlösande faktorerna bakom upproret våren 2009 var det planerade stödet till drabbade villaägare.

Ta en titt på det här klippet, där näringslivsreportern Rick Santelli får ett utbrott mot Obamas HAMP: ”Det här är Amerika”, vrålar Santelli, ”hur många av er vill betala era grannars bolån, de som har skaffat ett extra badrum och inte kan betala sina räkningar?” Det var i februari 2009, och flera av de Teapartyaktivister jag träffat under arbetet med boken hänvisar till just Santelli och dennes uppmaning att dra igång ett ”Tea Party”.

Enligt många konservativa borde staten aldrig ha ingripit, vare sig för att rädda Wall Street eller låntagarna, eller för den delen genom ett stimulanspaket. Frågan är hur det hade sett ut i USA då? Min bedömning är att läget hade varit oerhört mycket värre.

Det är illa som det är. Ta bara detta: Mer än 10 miljoner villaägare befinner sig ”under water”, vilket innebär att deras hus är värda mindre än vad de lånat. Att sälja i undervattensläge innebär en stor förlust, och det som ryker först är alltid den egna insatsen. Så de flesta fortsätter kämpa med betalningarna i hopp om att priserna ska vända uppåt igen. Folk som hamnat i undervattenläge känner sig dock fattigare än förut, vilket gör att de håller igen på konsumtionen. Och när flera miljoner amerikaner snålar på samma gång blir det förstås ett sänke för ekonomin och sysselsättningen. Vilket i sin tur håller nere villapriserna. Samtidigt är jobbkrisen den svåraste sedan 2008, vilket jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

Det är sådana problem USA står inför. Under tiden rapporterar svenska medier om Ann Romneys köttfärskakor och liknande viktigheter.

Läs mer om presidentvalet: Gelin, USA-bloggen, Mats Larsson, Helsingborgs Dagblad, Expressen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s