Mycket media om Amerikansk höst de senaste dagarna. I Godmorgon, världen! pratade jag och Jan Hallenberg om presidentvalet och recenserade Obamas fyra år vid makten. Jag beskrev den besvikelse som krisens offer känner över att förhoppningarna som Obama väckte 2008 egentligen inte har infriats, men lyfte samtidigt fram det faktum att hälften av amerikanerna ändå tycks se Obama som ett bättre alternativ än Romney. Det kan ju tyckas underligt, särskilt om man bara följt presidentvalet i svenska medier – där det konservativa Amerika har exponerats extra mycket. Men USA, påpekade jag, är mer diversifierat än vad man kan tro, och styrkan i högervågen som Teapartyrörelsen drog igång ska inte förstoras upp. Lyssna på diskussionen här, 7 minuter in i inslaget.
I Nyhetsmorgon måndag diskuterade jag den amerikanska drömmen tillsammans med Peter Jihde, Tilde de Paula och Eagle Eye Cherry. Vad är den amerikanska drömmen? Tron på att USA är möjligheternas land, där människor kan förverkliga sina drömmars mål genom egna ansträngningar. Egentligen finns det uttryckt i självständighetsförklaringen, där alla amerikaner sägs ha rätt till ”liv, frihet och strävan efter lycka”.
Den amerikanska drömmen är en stark mytologi som strömmar genom samhället, som hela tiden reproduceras genom film (t.ex. Rocky), böcker och naturligtvis genom verkliga exempel. Det finns kändisar som personifierar den amerikanska drömmen: från Henry Ford till Oprah Winfrey, och förstås Barack Obama.
Men hur väl rimmar drömmen med verkligheten? Det har alltid funnits ett glapp. Ofta har rasism, diskriminering, arbetslöshet och klyftor stått i vägen för människors möjligheter att förverkliga sina drömmar. Faktum är att den amerikanska drömmen om att klättra från ”rags to riches” är mer levande i Sverige än i USA. I Sverige lyfter sig 75 procent av de som växer upp i den fattigaste femtedelen av befolkningen till en ”högre” klass under sin livstid, i USA är motsvarande siffra 58 procent. I USA gör bara 4 procent av de fattiga en klassresa till den översta femtedelen, i de nordiska länderna klarar mellan 10 och 15 procent av samma resa.
Vad är anledningen? Det mesta tyder på att den sociala rörligheten, som det heter, minskar i mer ojämlika samhällen som det amerikanska, att klassamhället helt enkelt blir skarpare och stelare. I länder där inkomstklyftorna inte är lika stora, som i Sverige, är individens möjligheter är röra sig uppåt större.
De senaste årens ekonomiska kris har slagit hårt mot stora delar av USA:s befolkning. Folk har förlorat jobbet, blivit av med sina hem, fått sina löner sänkta. Och allt fler amerikaner har börjat tvivla på att de kommer att kunna förverkliga sina drömmar. Den ekonomiska krisen är därför också den amerikanska drömmens kris.