Vinst och förlust i välfärden

newcollage_20sek_high_150210Debatten om vinsterna i välfärden har blossat upp på nytt under hösten. Och jag har borrat i frågan i en rad artiklar. I en analys reder jag ut vad Ilmar Reepalus föreslagna vinsttak egentligen innebär. Alliansen och lobbyisterna blev i varje fall inte glada. I en artikel beskriver jag bakgrunden till det – en mer än tre decennier lång kamp för vinstintresset. Vad är det som står på spel? Förra året gjorde de sju största friskolekoncernerna en rörelsevinst på närmare en miljard. Den marknadsledande skoljätten Academedia har fyrdubblat sin omsättning på fem år och tjänar nu 8000 kronor på varje barn årligen, främst genom lägre lärartäthet. Nu har koncernen börsnoterats. Även Internationella Engelska Skolan har tagit steget till börsen, och gör rekordvinster på att förstärka skolsegregationen. Genom så kallad ”cream skimming” kan de gå runt på färre lärare. Vinsterna är höga, och att de ”återinvesteras” är en ren bluff. Istället används vinsterna till att köpa upp mindre företag, vilket leder till koncentration och minskad mångfald, och till att göra (de inte sällan skattetrixande) ägarna till mångmiljonärer, ja miljardärer. Det är skattepengar som förvandlas till vinster, vilket innebär en förlust för välfärden. Ändå pratar riskkapitalets lobbyister om förslagen till vinstbegränsningar som ”ren konfiskation”.
Läs mer

Lobbyismen under lupp

HandslagNyligen avslöjade Dagens Industri att tunga näringslivsorganisationer och PR-byråer har sett till att Sverigedemokraterna nu är för obegränsade välfärdsvinster. Att svenska politiker omgärdas av ett svällande hov av lobbyister kan knappast ha undgått någon. Men att det organiserade näringslivet så oblygt skulle kurtisera med SD är ändå uppseendeväckande. I Dagens Arena skriver jag om när vinstlobbyn gick i säng med rasisterna. Läs också min granskning av Vårdföretagarnas skenbara gräsrotskampanj ”Vi gör skillnad”, och hur man med hjälp av avhoppade socialdemokrater försöker säkra vinsterna. Och för den större bilden, se min artikel om det svenska etablissemanget, Plundring pågår.

Klyftan vi måste tala om

644x429(ByWidth_CutTopBottom_Transparent_True_False_Undefined)-11980 tjänade en toppdirektör nio gånger mer än en arbetare. 2013 kammade han – för det är sällan en hon – hem 50 arbetarlöner. Samtidigt har Sverige 147 miljardärer. Vilket ska vägas mot den växande fattigdomen. Klyftorna växer, något jag skrivit om i Dagens Arena (Klyftorna växer – rikaste procenten vinnaren, Skenande ojämlikhet bland barn, Högtflygande miljardärer) och i Arbetet (Klyftan vi måste tala om). Owen Jones skriver om vinnarna, ”etablissemanget”, och jag skriver om det svenska etablissemanget i HD (Plundring pågår). Läs också om Tony Atkinsons program för ökad jämlikhet (Atkinsondieten – recept för minskade klyftor).