Debatten om vinsterna i välfärden har blossat upp på nytt under hösten. Och jag har borrat i frågan i en rad artiklar. I en analys reder jag ut vad Ilmar Reepalus föreslagna vinsttak egentligen innebär. Alliansen och lobbyisterna blev i varje fall inte glada. I en artikel beskriver jag bakgrunden till det – en mer än tre decennier lång kamp för vinstintresset. Vad är det som står på spel? Förra året gjorde de sju största friskolekoncernerna en rörelsevinst på närmare en miljard. Den marknadsledande skoljätten Academedia har fyrdubblat sin omsättning på fem år och tjänar nu 8000 kronor på varje barn årligen, främst genom lägre lärartäthet. Nu har koncernen börsnoterats. Även Internationella Engelska Skolan har tagit steget till börsen, och gör rekordvinster på att förstärka skolsegregationen. Genom så kallad ”cream skimming” kan de gå runt på färre lärare. Vinsterna är höga, och att de ”återinvesteras” är en ren bluff. Istället används vinsterna till att köpa upp mindre företag, vilket leder till koncentration och minskad mångfald, och till att göra (de inte sällan skattetrixande) ägarna till mångmiljonärer, ja miljardärer. Det är skattepengar som förvandlas till vinster, vilket innebär en förlust för välfärden. Ändå pratar riskkapitalets lobbyister om förslagen till vinstbegränsningar som ”ren konfiskation”.
Fortsätt läsa
Kategoriarkiv: Riskkapitalbolag
Rika svenskar gömmer 1300 miljarder
Panamadokumenten avslöjar elitens skatteflykt. Bland de skyldiga finns också hundratals svenskar. Men skatteflykten är betydligt mer omfattande. Jag har tidigare granskat detta i flera artiklar. Jag har gått igenom Skatteverkets utredningar, och konstaterat att rika svenskar fortfarande kan ha 1 300 miljarder kronor gömda i skatteparadis. Jag har visat hur storföretagen blåser staten på miljarder genom att skattetrixa. Jag har intervjuat ekonomen Gabriel Zucman, som menar att ”skatteflykten går strålande”, att 54 000 miljarder finns undangömt globalt, men att den kan stoppas om vi vill. Jag har också uppmärksammat skatteflyktens arkitekter – revisionsfirmorna och juristbyråerna, och konstaterat att en demokrati inte kan tillåta ett skattefrälse. Klicka på länkarna i texten för att läsa artiklarna i Dagens ETC. Och sprid gärna.
Skatteflykten mot väggen
9 000 miljarder kronor. Tio gånger Sveriges statsbudget. Så mycket beräknas EU-länderna gå miste om varje år till följd av skatteflykt. Pengar som skulle behövas till välfärd, satsningar på jobb och infrastruktur, och till fattigdomsbekämpning. Nu går de istället till storföretag och rika personer. Läs min analys av ”Luxemburg Leaks” och om skatteflyktens arkitekter i Dagens ETC. Riskkapitalbolagen tillhör de värsta trixarna. Om hur de tänjer på lagarna, och om deras dust med Skatteverket, skriver jag här. Läs också om Björn Savén – den stenrike riskkapitalisten som upptaxerats med en miljard. Och om välfärdskoncernen han äger – Attendo – som inte skattat på flera år.
Den stora omvandlingen
Nu har Den stora omvandlingen – en granskning av välfärdsmarknaden släppts. I den skriver jag och fem andra journalister om det som kallats ”den nya svenska modellen” – en skattefinansierad privat välfärdsmarknad som omsätter hundra miljarder, där riskkapitalägda koncerner dominerar. Hur har omvandlingen gått till? Vilka är konsekvenserna? Jag skriver om de intressen som drivit fram välfärdsmarknaden i Dagens Arena. Boken har redan vållat rubriker och debatt. Den kan köpas på Adlibris och Bokus eller i en bokhandel nära dig.
Välfärdsvinsterna granskade
I Dagens ETC kan ni ta del av min sammanställning av vinsterna i de tio största välfärdskoncernernas de senaste fem åren. 9,5 miljarder blev summan. Det handlar om rörelsevinst innan goodwillavskrivningar (EBITA). Givet att resten av den vinstdrivande välfärden har samma rörelsemarginal (7 %) så har 30 miljarder som skyfflats in i den skattefinansierade välfärden gått till företagsvinster åren 2006-2012, alltså under Alliansregeringen.
Vinstdebatten rullar på. Förespråkarna har hävdat att ett stopp för vinstuttag i välfärden skulle drabba kvinnliga entreprenörer. I Dagens Arena visar jag att välfärdsföretagen förvisso är kvinnodominerande, men inte på chefs- och ägarsidan. I de största koncernerna – som har halva marknaden – är det männen som styr.
De två artiklarna är en försmak på vad som kommer i den nya boken Den stora omvandlingen – en granskning av välfärdsmarknaden (Leopard).
Pysslingen och riskkapitalet
Det har stormat rejält kring friskolorna på senare tid. Jag gav mig också in i blåsvädret, med två krönikor om skolpengssystemet i Dagens Arena – en om Anders Hultin som systemets arkitekt och en om hur Peje Emilsson överger riskkapitalisterna. Samma dag som Uppdrag Gransknings uppmärksammade reportage om hur friskolor väljer bort olönsamma barn sändes hade jag en artikel i Aftonbladet Kultur – ”Är du lönsam lille Pyssling?”. Om PR-kuppen som inledde privatiseringsvågen.
JB-affären granskad
I juni gick JB Education (tidigare John Bauer) i graven. Men varför konkade JB? Var förlusterna så stora som det påstods? Hur kunde man lämna efter sig ett skuldberg på en miljard?
Jag har granskat JB-affären i en rad artiklar. I slutet av maj avslöjade jag i Dagens Arena att koncernen gjort en rejäl vinst 2009-2011 och att man mjölkat skolorna på vinstmedel. Frågan var vart pengarna hade tagit vägen. I artikeln ”En friskolejättes uppgång och fall” gav jag bakgrunden – en svindlande skolresa.
Jag följde upp JB-affären i Dagens Arena i augusti under rubriken ”Luftslottet som sprängdes”, där jag reder ut hur skuldberget uppstod och varför koncernen föll.
Läs också en längre artikel om riskkapitalbolagens jakt på maximal avkastning.
Vinner vinstintresset slaget om framtiden?
Idag ska Socialdemokraterna välja väg i vinstfrågan. Partiledningens linje – vinstbegränsning genom kvalitetskrav – står mot en drös motioner som vill se ett tydligare tak för vinstuttag eller en ren non profit-princip.
Det är ett viktigt beslut – vilket inte minst vinstintressets närvaro på kongressen vittnar om. Capio, Attendo, Academedia, Humana, Aleris – alla de största drakarna utom Carema – har köpt golvyta och försöker påverka in i det sista. Liksom deras intresseorganisationer, Vårdföretagarna och Friskolornas riksförbund.
De har jobbat hårt på sistone, och fått lön för mödan. Åtminstone om man får tro tidningen Fokus. I senaste numret läser jag en intressant artikel med rubriken ”Vägen mot vinsten – så baxade välfärdslobbyisterna Stefan Löfven dit de ville”. Fortsätt läsa
Vinstdriften ställd mot väggen
Såväl vinstförespråkare som kritiker har sprutat ur sig debattartiklar, rapporter och personangrepp inför S-kongressen i Göteborg. Och för den som söker underbyggd kunskap kan det vara svårt att navigera bland utfallen.
Jag hoppas att artiklarna jag skrivit de senaste veckorna kan vara till hjälp.
Läs kartläggningen av de tio största privata välfärdskoncernerna i ETC, där siffran 2,3 miljarder kanske säger en del. Så mycket vinst gjorde jättarna 2011. Det motsvarar lönekostnaden för 5 750 heltidsanställda sjuksköterskor. Och det är främst genom att dra ner på personalstyrkan som vård- och skolkoncernerna skapar vinst. Spana också in den här sammanställningen av koncernerna och deras ägare.
Riskkapitalet exploaterar kvinnors omsorgskraft
Min farmor Rut föddes under första världskriget. Hon tillhörde en generation kvinnor som arbetade minst lika mycket som sina män, fast ofta oavlönat.
Farmor slet från morgon till kväll på småjordbruket, och när hon inte befann sig i ladugården eller på åkern tog hon hand om hushållet och alla som fanns i det.
I huset bodde också farfars äldre syster: en snäll, storväxt kvinna med en utvecklingsstörning, som farmor hade fullt ansvar för. Gav omsorg till. Först mot slutet fick hon ersättning från kommunen. Efter 50 års slit.
Så var det ofta. Tusentals och åter tusentals svenska arbetarkvinnor har tagit hand om äldre och funktionshindrade släktingar, och länge sågs det som helt självklart. Mannen, släkten och byn tog det för givet att kvinnorna tog ansvaret.
