Debatten om vinsterna i välfärden har blossat upp på nytt under hösten. Och jag har borrat i frågan i en rad artiklar. I en analys reder jag ut vad Ilmar Reepalus föreslagna vinsttak egentligen innebär. Alliansen och lobbyisterna blev i varje fall inte glada. I en artikel beskriver jag bakgrunden till det – en mer än tre decennier lång kamp för vinstintresset. Vad är det som står på spel? Förra året gjorde de sju största friskolekoncernerna en rörelsevinst på närmare en miljard. Den marknadsledande skoljätten Academedia har fyrdubblat sin omsättning på fem år och tjänar nu 8000 kronor på varje barn årligen, främst genom lägre lärartäthet. Nu har koncernen börsnoterats. Även Internationella Engelska Skolan har tagit steget till börsen, och gör rekordvinster på att förstärka skolsegregationen. Genom så kallad ”cream skimming” kan de gå runt på färre lärare. Vinsterna är höga, och att de ”återinvesteras” är en ren bluff. Istället används vinsterna till att köpa upp mindre företag, vilket leder till koncentration och minskad mångfald, och till att göra (de inte sällan skattetrixande) ägarna till mångmiljonärer, ja miljardärer. Det är skattepengar som förvandlas till vinster, vilket innebär en förlust för välfärden. Ändå pratar riskkapitalets lobbyister om förslagen till vinstbegränsningar som ”ren konfiskation”.
Fortsätt läsa
Kategoriarkiv: Välfärd
Klyftan vi måste tala om
1980 tjänade en toppdirektör nio gånger mer än en arbetare. 2013 kammade han – för det är sällan en hon – hem 50 arbetarlöner. Samtidigt har Sverige 147 miljardärer. Vilket ska vägas mot den växande fattigdomen. Klyftorna växer, något jag skrivit om i Dagens Arena (Klyftorna växer – rikaste procenten vinnaren, Skenande ojämlikhet bland barn, Högtflygande miljardärer) och i Arbetet (Klyftan vi måste tala om). Owen Jones skriver om vinnarna, ”etablissemanget”, och jag skriver om det svenska etablissemanget i HD (Plundring pågår). Läs också om Tony Atkinsons program för ökad jämlikhet (Atkinsondieten – recept för minskade klyftor).
Ofärdsland – livet längs arbetslinjen
Nu har Ofärdsland – livet längs arbetslinjen släppts. Den kan beställas på Adlibris eller Bokus. Jag har träffat arbetslösa, utförsäkrade och utsatta – människor som lever utanför såväl den trygga arbetsmarknaden som de allt ihåligare trygghetssystemen. Samtidigt granskas politiken som har format deras villkor, den som skulle bryta utanförskapet och återupprätta arbetslinjen. Har utanförskapet brutits? Hur blev livet längs arbetslinjen? Läs utdrag ur boken här, här och här.
Följ diskussionen kring Ofärdsland på Facebook.
Den stora omvandlingen
Nu har Den stora omvandlingen – en granskning av välfärdsmarknaden släppts. I den skriver jag och fem andra journalister om det som kallats ”den nya svenska modellen” – en skattefinansierad privat välfärdsmarknad som omsätter hundra miljarder, där riskkapitalägda koncerner dominerar. Hur har omvandlingen gått till? Vilka är konsekvenserna? Jag skriver om de intressen som drivit fram välfärdsmarknaden i Dagens Arena. Boken har redan vållat rubriker och debatt. Den kan köpas på Adlibris och Bokus eller i en bokhandel nära dig.
Välfärdsvinsterna granskade
I Dagens ETC kan ni ta del av min sammanställning av vinsterna i de tio största välfärdskoncernernas de senaste fem åren. 9,5 miljarder blev summan. Det handlar om rörelsevinst innan goodwillavskrivningar (EBITA). Givet att resten av den vinstdrivande välfärden har samma rörelsemarginal (7 %) så har 30 miljarder som skyfflats in i den skattefinansierade välfärden gått till företagsvinster åren 2006-2012, alltså under Alliansregeringen.
Vinstdebatten rullar på. Förespråkarna har hävdat att ett stopp för vinstuttag i välfärden skulle drabba kvinnliga entreprenörer. I Dagens Arena visar jag att välfärdsföretagen förvisso är kvinnodominerande, men inte på chefs- och ägarsidan. I de största koncernerna – som har halva marknaden – är det männen som styr.
De två artiklarna är en försmak på vad som kommer i den nya boken Den stora omvandlingen – en granskning av välfärdsmarknaden (Leopard).
Pysslingen och riskkapitalet
Det har stormat rejält kring friskolorna på senare tid. Jag gav mig också in i blåsvädret, med två krönikor om skolpengssystemet i Dagens Arena – en om Anders Hultin som systemets arkitekt och en om hur Peje Emilsson överger riskkapitalisterna. Samma dag som Uppdrag Gransknings uppmärksammade reportage om hur friskolor väljer bort olönsamma barn sändes hade jag en artikel i Aftonbladet Kultur – ”Är du lönsam lille Pyssling?”. Om PR-kuppen som inledde privatiseringsvågen.
JB-affären granskad
I juni gick JB Education (tidigare John Bauer) i graven. Men varför konkade JB? Var förlusterna så stora som det påstods? Hur kunde man lämna efter sig ett skuldberg på en miljard?
Jag har granskat JB-affären i en rad artiklar. I slutet av maj avslöjade jag i Dagens Arena att koncernen gjort en rejäl vinst 2009-2011 och att man mjölkat skolorna på vinstmedel. Frågan var vart pengarna hade tagit vägen. I artikeln ”En friskolejättes uppgång och fall” gav jag bakgrunden – en svindlande skolresa.
Jag följde upp JB-affären i Dagens Arena i augusti under rubriken ”Luftslottet som sprängdes”, där jag reder ut hur skuldberget uppstod och varför koncernen föll.
Läs också en längre artikel om riskkapitalbolagens jakt på maximal avkastning.
Vinner vinstintresset slaget om framtiden?
Idag ska Socialdemokraterna välja väg i vinstfrågan. Partiledningens linje – vinstbegränsning genom kvalitetskrav – står mot en drös motioner som vill se ett tydligare tak för vinstuttag eller en ren non profit-princip.
Det är ett viktigt beslut – vilket inte minst vinstintressets närvaro på kongressen vittnar om. Capio, Attendo, Academedia, Humana, Aleris – alla de största drakarna utom Carema – har köpt golvyta och försöker påverka in i det sista. Liksom deras intresseorganisationer, Vårdföretagarna och Friskolornas riksförbund.
De har jobbat hårt på sistone, och fått lön för mödan. Åtminstone om man får tro tidningen Fokus. I senaste numret läser jag en intressant artikel med rubriken ”Vägen mot vinsten – så baxade välfärdslobbyisterna Stefan Löfven dit de ville”. Fortsätt läsa
Slut på vinstfesten om folk får bestämma
I Dagens Samhälle påstår Åsa Moberg att folk egentligen är positiva till vinstdrift i välfärden. Hon har tittat på den opinionsundersökning som Novus gjorde på uppdrag av tankesmedjan Katalys i januari/februari och kommit fram till att ”chefen Daniel Suhonen” vilseleder allmänheten när han påstår att 90 procent av svenskarna ”vill förbjuda, begränsa eller återinvestera vinsterna i välfärden”.
”Ofta visar själva undersökningarna något annat än det som presenteras i pressmeddelanden och debattartiklar”, skriver Moberg och uppmanar alla, men särskilt de socialdemokratiska kongressombuden, att läsa opinionsanalysen. Hon har nämligen lyckats utläsa att ”mer än två tredjedelar vill tillåta vinst i välfärden” och att ”partiledningen kan använda undersökningen som stöd för sin egen linje, mot LO.”
Jag följde Åsa Mobergs uppmaning och lusläste opinionsanalysen. Och kan konstatera att det tvärtom är hon och Dagens Samhälle som vilseleder.
Vinstdriften ställd mot väggen
Såväl vinstförespråkare som kritiker har sprutat ur sig debattartiklar, rapporter och personangrepp inför S-kongressen i Göteborg. Och för den som söker underbyggd kunskap kan det vara svårt att navigera bland utfallen.
Jag hoppas att artiklarna jag skrivit de senaste veckorna kan vara till hjälp.
Läs kartläggningen av de tio största privata välfärdskoncernerna i ETC, där siffran 2,3 miljarder kanske säger en del. Så mycket vinst gjorde jättarna 2011. Det motsvarar lönekostnaden för 5 750 heltidsanställda sjuksköterskor. Och det är främst genom att dra ner på personalstyrkan som vård- och skolkoncernerna skapar vinst. Spana också in den här sammanställningen av koncernerna och deras ägare.
